BONDEHETEN; RURALITETEN OCH DEN KULTURELLA KOMPETENSEN

Att kommunicera sin tillhörighet, sin idé om hem, landskapet/staden eller sin bondeskap. Jag läser Lizette Gradéns On Parade och är på slätten. Jag vurmar för slätten och ljuset och mörkret och mamman. Alltid ambivalent och blandat med känslan av hotad autonomi. Det går inte att ta sig härifrån. Jag tänker mig som etnologen1 och det är idag några saker som slår emot mig: Bondeheten, ruraliteten, idén om Östergötland, hävdandet (mitt eget) av kulturell kompetens.

Först är det Bonde söker fru. Som jag inte följt men som min mamma och hajen pratar sig varma om och som hela höstens löpsedlar handlar om. Jag tänker att det är spännande, att det varit en tittarstorm. Men hur mycket handlar om föreställningar om bönder som dumma och löjliga och hur mycket skrattas åt ruraliteten.

Det andra är Göta Kanal. Jag var med mamma och U aka bonden och såg den, i linköping med mör kropp. Det intressanta är platsen: vad går hem här och vad går hem i urbana miljöer och vilken musik spelas beroende på var vi befinner oss, i filmen? Det andra intressanta är 1. klassartikulationer (se familjen Andersson), 2. nationalitetsföreställningar (se italienarna kontra svenskarna), 3. föreställningar om den rurala personen (se slussvakterna).

1Samtidigt som jag kriserar mig själv när jag tänker så: hävdar jag mitt eget högre kulturella/symboliska kapital som akademiskt teoretisk medelklassqueer?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback