IT'S JUST THAT NO ONE MAKES ME FEEL THAT WAY

Justin och jag var på LASH och formulerade de Stora Frågorna (som inte för en gångs skull handlade om Besattheten eller andra crushar): om fåtalighet. Om trygghet. Om LASH som företeelse (som text? diskursivt rum? hur ska jag få med fler ord?) och om det är negativt att det är en klubb med få besökare. Problemet jag och Justin pratade om var främst att ja, det är tråkigt med få personer. Dels för att det lätt känns ovärt, lätt blir stelt; lätt blir synligt. Men också att det kanske är ett problem om det är fler. Om det blir så att säga fel personer. Om det kanske istället blir mer synligt, fast på ett sätt som gör att man till slut raderar (möjligheten till) sex från sexklubben? Om det skapar en social kontroll? Om vi måste vakta våra ryggar, som det heter. On our backs, off our backs, jag vet sällan vad som är/var vad. Jag tänker att lösningen är att det blir fler, fast inte de välbekanta. Problemet som uppstår då är väl att de också kommer att bli välbekanta. Och jag vill inte propsa på exklusiv tillgång till rummet och jag är också ny i det och är otrygg i det. Etc

Kommentarer
Postat av: reb

fast för att kommentera mig själv så handlar det snarast om att veta VAR en har folk.

2006-12-01 @ 17:07:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback