IMAR

IMAR

Jag har ont i fittan och sittbenen. Igår cyklade jag typ två mil (Hagsätra - Bagarmossen - Kärrtorp -Bagarmossen - Hagsätra) och det var år och dar sedan jag cyklade, Cykling är en trivsam sysselsättning men med dessa eftersmärtor tvivlar jag på om det riktigt är min grej. På måndag åker jag bil och sover och läser böcker. Jag är borta i två veckor; jag och Erika ska till havet och till smålandskogarna. Bil, antikviteter, syskon, föräldrar, syskonbarn.


Ageism

(Jag undrar om jag kommer att ta bort nedanstående två inlägg eller om jag kan acceptera att det som står, står. ) För att återgå till nattens Ämne; ageism. Normativa föreställningar kring ålder.

I förhållandet mellan personer med så kallat stor åldersskillnad uppstår eventuellt konflikter kring ålder. Ålder binds samman med föreställningar om mogenhet samt erfarenhet. De(n) äldre antas ha högre mogenhetsgrad, samt större erfarenhet av allt. Därför uppstår en maktojämlikhet och individerna i relationen ställs på något sätt emot varandra och även om åldersfaktorn inte utgör ett problem är ålder inte enkom en siffra utan även ett födelsenummer som används tämligen frekvent och även någonting som spelar in i omvärldens bedömning av individernas relation. 

Just i den relation som diskussionen utgår från förekommer tio års åldersskillnad, samma juridiska kön och olika hög utbildningsnivå men inte särskilt stora problem i konversation eller diskussion.

Det talas också om att åldersskillnader anses mindre problematiska ju äldre de inblandade är. Således kan vi föreställa oss att det primära problemet kan vara den yngre individens så kallade unga ålder. En ung ålder innebär en liten erfarenhet och en liten kunskap. Förvåning över att personer är väldigt unga synliggör ålders förmodade betydelse . Så gör även kommentarer som talar gott om individer i denna ålder utifrån åldersfaktorn enbart. "När jag var x år var jag korkad, det är fint att du är smart". typ. Jag har hört det av två personer, eller kanske tre, på ett halvår. Det är ok. Jag vet att ni vill väl och just ni får säga vad som helst, jag tycker om er. Men kanske uppstår ett glapp mellan förväntad intelligens - den normativa förståelsen av den unga-, gentemot den reella individens kapactet .Jämför: Du är ju smart ÄVEN om du är tjej / svart / dyslektiker.

Jag har länge dragit mig för att skriva om det här. Förmodligen för aversionen att skriva om någonting som ligger för nära. Ge mig någon som kan teoretisera utifrån personliga erfarenheter utan att bli privat, eller litteraturtips.

Positionering in absurdum

Hej. Jag heter X X XX XXX. Jag kallas i dagligt tal gärna Rebecca, Reb, Rebo, Räven, Kexet, Darling, Smulan, Bögen, Don Juanita, Kungen. Jag skriver i egenskap av en ung (20 år, 11 månader) ljusbrun (och i vissa sammanhang förstådd som ickevit), ickereligiös, svenskfödd och i rural medelklass uppvuxen, kroppsynsstörd  men med full funktion, polyamorös, monopraktiserande queerfeministisk butchbög (fjolligt maskulin person med kropp som uppfattas som en flatas och erfarenheter som uppfattas som en kvinnas (mens, typ). Frågan om flatan är kvinna kan diskuteras1).

Under natten rycker en överarmsmuskel illvilligt och jag har hållit E vaken med tusen teoretiska utläggningar. Jag vill i natten i synnerhet problematisera ålders- och kroppstorleksproblematik, men måste först synliggöra mig själv. Det kan ställas en fråga om detta måste göras; om positioneringen eller (jag)subjektsnärvaro i text betyder att vara mer ärlig än utan positionering. För mig innebär jag-synlighet/positionering att den skrivande inser problematiken i att hävda sina åsikter/rön som (objektiv) sanning/fakta. Idag dök frågan om det kan hända att samtalen blir andra i en queer(akademisk)teoretisk kontext samtidigt som definitionerna blir svårare och eventuellt omöjliga? Kanske det ligger någonting i att  självdefinierat queera grupperingar ofta kommer från akademisk tradition och gillar att teoretisera om sig själva och annat. Vilket jag inte ser som ett problem.

Kan det hända att ju mer vi definierar och positionerar, desto mindre får definitionerna makt över oss? Som jag sa någon gång: det charmiga med ickedefinition ligger i luven med det tillika charmiga i överdefinition; positionering in absurdum. Att en positionering med tio egenskaper förklarar och problematiserar och förtar varandra? Förstår jag, förstår ni? Maria sa att hen har börjat återta vissa könsdefinierade begrepp (brud, flicksnärta, pojkvasker, etc) men använder dem hejvilt så att de till sist får ingen innebörd. Att medvetet missanvända orden för att omskapa och fucka upp dess betydelse?

Jag har verkligen en dubbel inställing till överdefinition, jag har sagt det förr; jag säger det en gång om dagen säkert. I akademisk text brukar jag tänka att jag positionerar mig som det som i den specifika frågan är relevant, för annars blir det lätt en definition på tio saker, som sagt (se ovan). Men hur vet jag vad som egentligen spelar roll, eller vad som läsaren anser spelar roll? Garderar jag mig genom att utelämna det som är svårast att skriva, det som spelar roll gällande mitt urval av texter/informanter/slutsatser? Måste jag skriva vad jag tycker? Borde jag skrivit att jag hatar den fertila kroppen i förhållande till mig själv, när jag skrev mensuppsatsen, tex? Att graviditet är bland det mest skrämmande jag kan tänka mig? (Jag skrämde upp en kursare genom att berätta allt äckligt jag kom på om barn i magar. Hen var tydligen gravid. Tjoho!)
Vad måste vara med? Måste någonting vara med? Vad räknas?

1Monique Wittig säger att för att vara kvinna måste en ha en (önskan om) heterosexuell praktik. Således är den lesbiska inte Kvinna. Den lesbiska anses dock vara en kvinna som attraheras av/blir amoröst intresserad av andra kvinnor. Hur detta går ihop förstår jag inte. Den lesbiska ser jag därför som en omöjlighet. Hjälp, tack.

The Night

I dag var jag på Biltema med Johanna. Johanna köpte tält och liggunderlag och sovsäck och sittunderlag till Arvika. Jag tänker på att jag aldrig vågar åka på festival igen. Jag tänker att jag inte vill, men undrar om jag skulle våga om jag ville.

En gång var jag yngre än nu och lyssnade på The Perishers för första gången i teaterladan på Hultsfred. Jag tror att jag hängde med min vän Emma som numera befinner sig i någon form av brittiskt välde och äter rökt tofu och linssoppa på burk samt studerar på någon form av school of modern rock. Jag tror att jag blev rörd av män med gitarr och kan ha gråtit mig igenom spelningen. Det kan vara tre år sedan och jag tänker inte gå på festival igen. Det året stal någon min väska och jag låg med folk jag inte kunde säga nej till, året därpå däckade jag varje gång jag försökte gå någonstans. Jag åt mest korvbröd och drack flera liter vin varje dag, låg fortfarande med folk jag inte ville och jag var mindre än jag hade varit sedan 1995 och gick i femman; en historia av att äta bara apelsiner och äpplen och jag hade makaroniångest och ja jag har kräkts självmant på en bajamaja. Det kan tyckas att det verkar helt normalt - med utgångspunkt att normaliteten är den ickebestraffade, icke uppseendeväckande beteelsen - att kräkas typ i en buske på festival men jag valde bajamajan. En lär sig att skämmas och dölja och kräkas i fred.

På Roskilde var jag panda och satt under ett paraply medan Lovisa sov i tältet och jag ville hem och på väg hem tappade någon bort våra väskor, vi fann dem en vecka efter. På Emmaboda samma år sov jag utan liggunderlag och fick feber i tid till Yeah Yeah Yeah'sspelningen. Jag var kär i Mikael och han var inte kär i mig men vi hånglade som vanligt och sov ihop och höll varandra i handen och jag kunde aldrig förstå var vi hade varandra och slutade inte heller hoppas/önska/vilja.

Jag hoppas att jag förstår att det handlar om beteenden som jag inte för längre. (Eller?). Att det skulle gå bra nu. Då är frågan, åter igen, om jag skulle vilja.


The doctor came in the morning / She held my hand / And asked 'Was it worth it?'

Nationskapandet är i full gång; sillar äts och sprit dricks och säkert sjunger folk grodvisor i skärgården och alla hummar på samma bilder av Det Ideala Midsommarfirandet. Som Subkutan skriver är midsommar liksom landskamper centrala i svenskhetsskapandet och detta må kommas ihåg. (Läs Billy Ehn).  Medelklassigt och folkhemskt och likriktande, förenande och framförallt exkluderande.

Till och med min mamma har förlikat sig med högtiderna och jag vrider mig och den dubbelheten som det är så lätt att ställas inför infaller inte. Tiger dammsuger sitt rum och jag sorterar kläder. Senare kommer väl valda personer till Slottet för filmmaraton. Det enda misslyckade är att alla andra sett filmerna och att jag tar så lång tid på mig i Alfapet.

Krosskada på mjukdelarna

Jag ringde vårdguiden efter tydlig påtryckning. Jag hörde på mig själv hur mycket jag lät som en partnermisshandlad person som fabricerade lögner på rullband.
- Jag och en kompis slogs och eh hon råkade slå mig på struphuvudet.
- När var det här?
- Det var i fredags
- Bor du ensam?
- Om jag bor ensam? Eh nej, det gör jag inte nä, men det var ju ett tag sedan så jag kommer inte att dö.
- Med hur stor kraft träffade det?
- Hur kraftfullt? Jag vet inte, eller alltså ett knytnävsslag.
- Ojdå. det är ju ganska kraftfullt. Ring Farsta Närakut och hör vad de tycker.

Eftersom att jag såklart är en person som lyder, dvs, livrädd, så fick jag en tid i Farsta. Jag gick fel tre gånger men lyckades så småningom komma till någon form av akut och det var verkligen bara jag där. Och den hurtiga jävla doktorn. När jag förklarat vem jag var sa hen
- Jag hälsar inte på dig  handen, jag är lite förkyld
- Ok.
(sedan kommer hen att typ talla mig på tungan, men det är ok. shyrre shyrre)
- Så du har ont i halsen?
- Ja, eller., . I Struphuvudet.
- Hur gick det till?
- Jag och en kompis slogs och så råkade jag få ett slag på struphuvudet.
- Jaha, var det en tjej eller kille
- TYSTNAD. vad ska jag kalla J? Transperson? Intergenderist? eh. vem är jag att definiera? Det vore roligt om jag slog läkaren. Eller typ sa att det var en gammelbutch.
- Ja, en tjej skulle man väl kunna säga
- Det var väl en himla tur att det inte var en kille iallafall!
- Eh, ok.
- Varför gjorde ni det?
- För att vi tyckte att det var roligt
- Som Fight Club ungefär? höhö. 
- Ja, kanske det.
Sedan sa hen att jag skulle sätta mig på den där jävla britsen som förmodligen får varenda jävel att känna sig som ett barn och får läkarna att skratta rumpan av sig. Hen klämde lite snabbt, sa SÄG AH och klämde lite till och sa att hen såg mitt struplock, att jag hade bara en skada på mjukdelen, det är ingen idé att göra ångot åt. hade det varit värre hade jag kunnat få kortíson för den avsvällande effekten. Istället kunde jag typ äta två alvedon tre gånger om dagen. Bra där!

A pretty girl is like a pretty girl

Under gårdagen inbjöd kollektivet yllebraxen/hålet/mobbing till grillfest i husby. Eftersom att jag tycker att det är meckigt med kollektiva ätfester så hade jag redan ätit, men med tanke på att enkom tunnelbaneresan tar en timme hade jag också hunnit bli hungrig. Så jag nyttjade helt enkelt kollektivets välvilligt utgivna resurser. Väldigt fult av mig, men trivsamt. Jag börjar gilla den stilla lunken jag är inne i. Att klia folk i håret, på ryggen, läsa Erika Lopez, åka tunnelbana, pridea lite hur som. Spela Yoshi. Men tillbaka till L-word och vattenpipan, Husby. Hanne erbjöd mig att sova i Johannas säng och Johanna fick därför instruera mig i bråkteknik. Aka usel bråkteknik. Natten bjöd till fnitter och svett och när jag vaknade fick jag frukost och blev ivägskjutsad till Pridemöte i Midsommarkransen.


DEEP THROAT

Igår: pride, sol, konstfeminism, blå porten, hemmavaro, berghäng med f, sedan även med j, häcktet.

Historien kommer att handla om att ge sig ut i slagsmål: att få armar, handleder, handrygg, nyckelben och även struphuvud krossat. Vi må slåss som töntar men det gör fan så ont och i morse när jag vaknade kändes halsen som om jag dragit på mig en sjukdom. Postslagsmål.

Konstfeminism-diskussionen idag tog priset av värmeslag; mina armar är röda och halsen fortfarande öm.


I'VE BEEN NOTICING YOU AROUND

1. Jag vill ha en mängd olikheter, onämnbara.
2. Ju mer det hemliga omtalas, ju mer harmlöst blir det. Det är min absoluta ståndpunkt.


URPI & TURPI

Att vakna till finsk metal, ensam i sängen, svettig, är inte min idé om ett gott uppvaknande.
Fler sovsalar i
Kollektivet Slottet, fler kroppar att luta sig mot när det viner!

Dagens tema är trötthet och Pride. Dagens sekundärtema är kontrollbehov.
Att konstatera:
Den som inte kan acceptera att andra gör, vad en själv skulle se som fel, ska inte lämpa ut någonting. alls
Det gäller såväl mig som andra.

Jag ska träffa självförsvaret, lägga schema, skriva uppsats; odla min magkatarr.

ÄMNET

Okej. Idag handlar det först om: ATT HÅLLA SIG TILL ÄMNET.

1. Rundor. Alla tusen gånger jag fått tampas med det faktum att alla behandlar rundans status respektlöst. Någon gång var det ett sätt att säga saker och även jobbiga saker, utan att det skulle bli kommenterat eller att alla runtom behövde klappa en på huvudet/torka ens tårar. Det kan verka kallt att inte vilja behöva kommentera andras känslor, typ om de säger någonting jobbigt. Men snarare blir det - när det är som nu och alla avbryter och kommenterar mitt i - att ingen säger någonting som spelar roll.

2. Radiodiciplin. Fungerar på klart likvärdiga sätt i förhållande till ovanstående. Personer avslutar inte sina anrop korrekt (dvs "kom" alt "slut kom") Eller personer säger "klart slut" utan att någon sagt "slut kom" dessförinnan.

3. Opponeringsförfaranden. regel: håll dig till uppsatsen. Är det en FK-uppsats, ta det lugnt med kritiken och försök hitta det positiva. Poängtera inte att någon har fel när de kritiserar ett rön uttryckligen utifrån sin analys + position. Säg INTE: "Hur kan du säga så, det är ju vetenskapligt BEVISAT" när någon har ställt denna vetenskaplighet mot annan vetenskaplighet. Säg förresten aldrig så. Fuck vetenskaplighet. Ta inte heller upp tre gånger så mycket tid som du fått till ditt förfogande. Varken i rundor, radio eller opponering.
Är du där i egenskap av handledare bör du dessutom försöka förstå uppsatsens teori. Därutöver bör du behålla professionalitet mellan dig och din student. Berätta till exempel inte att du varit på vårdcentralen med din dotter för att hen haft jobbiga flytningar.

DARIN SAY HELLOIE

DARIN SAY HELLOIE

Det bästa är att komma hem till Darin och/eller Sofie.

Att inte trilla i trappan upp till hissen; det har hänt två gånger på senare tid. Det har hänt och det gör ont som fan och båda gångerna har jag intalat mig själv att det bara är jag själv som får det att göra ont för att jag säger till mig själv att det gör det. Sedan har det slutat. 4 Sure!

Jag stävjar min ångest genom att blunda för den. Om en inte har testat det så är det ett tips värt namnet!

hem(t)vist

Det här med att ha en plats, en hemvist, ett minne av någonting: typ en barndom, typ saft i en berså (om jag visste vad en berså var. Minnen jag inte sympatiserar med att hålla fast i. Min mamma säger att det vi behöver är rötter och vingar (klyscha) men jag vill sitta fast hårt som fan. Som sten. Jag vill ha en plats och bryta loss och någonstans att komma tillbaka. Ibland tänker jag att jag ska återuppta minnesbilderna, återuppta skrivande, återuppta serierna. Jag har slutat läsa och minns inte om jag någonsin läst. Jag skrev några texter som var värdelösa och vissa nätter går jag igenom alla platser jag bott på. Det är tusentals. Ibland inkluderar jag husvagnar. 

De tillfälliga hemmen: Vinkelvägen 19, Haverdal, ragnabo, St:Anna. Örtvägen 29, Norra Krongatan xx, Bävervägen 40, östergatan 11, hökstigen 8, södra krongatan 5a, ljungbyvägen 28, klostergatan 5, föreningsgatan 35, bispmotala 2, gröndalsvägen 112, hagsätra torg 10.

Ärligheter. jag har slutat gråta för länge sedan.


ONDSKAN x 2

ÅHGUD!
"Jag tror inte att de tänker stena mig"

Jan Guillou har beskyllts för att vara homofob.
Nu har han blivit utsedd till invigningstalare på årets Pride-festival.
-Jag är förvånad men har tackat ja. Jag tror inte att de tänker stena mig till
döds
, säger han.
Författaren, journalisten och Aftonbladet-krönikören Jan Guillou fick många att
gå i taket när han påstod att det inte fanns några homosexuella personer i Sverige
på 1600-talet. Därför är det fler än han själv som är förvånad över inbjudan.
-Det är en del av poängen. Vi är väldigt nyfikna på vad Jan Guillou kommer att
säga
, säger Ulrika Westerlund, ordförande i Stockholm Pride.
Vad ska du tala om, Jan Guillou?
-Jag funderar på att klaga över gay-rörelsens förtryck av majoriteten. Bara
uttrycket "att leva i heteroträsket" är diskriminerande, säger han.
  Menar du allvar?
  -Nej, jag skojar bara. HBT-personers*) rättigheter är en mycket viktig politisk och
demokratisk fråga. Det handlar om människors jämlikhet och lika rättigheter.
  Många har uppfattat dig som kritisk till gay-rörelsen?
  -Det är fel. Men jag har belägg för påståendet att det inte fanns några
homosexuella i Sverige under 1600-talet. Det finns flera förklaringar. Det är till
exempel lättare att föreställa sig en Pride-festival om det inte är dödsstraff för
homosexualitet.
  Har din inställning påverkats av att din dotter lever i en homosexuell relation?
  -Nej, inte det minsta.
  Även tidningsdrottningen Amelia Adamo ska invigningstala.
  -Jag är stolt och nervös.
  Hur ska du matcha Jan Guillou?
  -Oj, nu blev jag ännu nervösare. Honom kan man inte matcha, vi får komplettera
varandra.

 Ni känner varandra?
  -Ja, mycket väl. I julas badade vi swimmingpool tillsammans - med kläderna på.
  Vad ska du tala om?
  -Jösses. Jag är i tidningsbranschen och vad gäller det talet är det väldigt långt
till dead-line
.
  Pridefestivalen pågår 31 juli-6 augusti. Lördag 5 augusti är det Pride-parad.
  *) Homosexuella, bisexuella och transpersoner.