PLEASE: KBT?

Om detta adderas med någon form av biologisk ålder (kalla det en hang-up) känner jag mig pubertal (med utgångspunkt i den åldersföraktande diskursen pubertal = dåligt), men här är det. Jag kan erkänna det ibland och nu behöver det få sin plats:

Jag är rädd för råttor. Så rädd att jag har hjärtklappning i flera timmar om jag befinner mig i grovsoprummet, där jag aldrig sett men dock är mer eller mindre övertygad om att det finns råttor. Så rädd att jag har utveckat nack- och huvudticks som ofta sammankopplas med tanken på råttnärvaro. Det ryser i kroppen, nacken rycker.

Jag är även rädd för trappor. Min tvångstanke innebär att jag är övertygad om att jag ska slå ut mina tänder om jag springer upp för trappor. Eller nedför. Nedför tror jag egentligen snarare att jag ska dö, om/när jag ramlar nedför.

Vidare: jag är rädd för smådjur och det har hänt att jag har haft fönster stängda under hela somrar så att inget liknande ska kunnat komma in i mitt rum. Detta har lugnat ned sig. Nu har jag fönster öppna och tittar inte alltid under kudden innan jag somnar.

Däremot är jag väldigt väldigt rädd för vatten och mer specifikt mörka vatten; att inte veta vad som döljer sig, att inte förstå hur många (hundratals) meter det är till botten, och allt som rymmer sig mellan yta och botten. Allt som ens fötter ibland råkar snudda vid. Om det alls finns någon botten. Här platsar inte det talessätt som jag annars förordar: Syns det inte så finns det inte. Någon gång har jag badat i mörker. Det gör jag förmodligen inte om. Jag tänker på hajar och på fiskar och på föremål och väldigt ofta på lik, men malar är jag mest rädd för. De kan bli upp till tio meter stora och de är sjukt icke-estetiska.

Under samma tema (det jag inte känner till / kan kontrollera) faller bilvägar; små och slingriga. När en känner att bilen inte tydligt är på väg det håll en vill. Ännu värre om vägarna ligger i mörker. Ännu ännu värre om det snöar samtidigt, om det är moddigt på vägen. Jag tror alltid att bilen ska gå sönder, att ingen ska komma, att det finns många djur och annat nedanför vägen, att det är ett brådstup. Att inte dö utan att vara tvungen att ta sig ut i mörkret för att liksom leta efter någon form av hjälp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback