PROMISCOUS GIRL I WANT YOU ON MY TEAM

Under årets Stockholm Pride modererade jag Queermaffians panelsamtal om Slampighet som feministisk strategi. Utöver den oväntade uppslutningen (jag chansar på mellan 200 och 300 pers) så blev det ett kort men bra samtal mellan Maria Lönn (femme-aktivist som skrivit bland annat sin B-uppsats om Slampighet vs kyskhet som feministisk strategi), Carin Franzon (grundare av stoltaslampor.org samt aktiv inom nätverket PostPorn), Linn Ohlsson (medskapare till Vägra Kallas Hora-kampanjen) och Leo Nordwall (relationsanarkistaktivist).


Någon vecka innan Pride mailade Arbetaren mig och bad mig skriva en debattartikel på ämnet. Ämnet blev plötsligt snabbt belyst på ett sätt som pro-con-sexarbetardebatten också blivit men som en oklar reaktion och blandning av slampighet/hora som yrke som är svår att formulera. Lea Honorine och Kakan Hermansson har skrivit ett svar på artikeln och nu är det upp till mig, eller någon annan att göra detsamma. För risken ligger alltid i att glömma bort strukturen när vi talar om individens rätt att - till exempel - slampa. Att komma ihåg är att allting också sker inom ramarna för hur samhället ser ut och den sexuella skam som blir pålagd slamporna/tjejerna/hororna, men kan vi avfärda medelklassigheten extra mycket när subkulturella - här queerfeministiska grupper - vill ifrågasätta (sexuella) normer?


Ett svar som snarare faller in under personangrepp/personlig kränkning finner vi här. (men enligt mig och de värderingar jag har så tycker jag att det är en bra sammanfattning och en uppvärdering. Syfte och mottagande är sällan detsamma). Gustafsson skriver:

Kerstinsdotter bygger artikeln på att det är en patriarkal- eller
normalitetetskonspiration som ligger bakom vissa radiostationers
ovilja att spela den omtalade dunka mig gul och blå-låten.
På samma sätt som vi förtrycker bögarna och flatorna med tillmälen,
så förtrycker vi tjejer som fritt vill knulla runt med epitet som
luder och hora. Det är delar av samma problemkomplex, menar
Kerstinsdotter. Så hon propagerar i artikeln för några, åtminstone
för mig, obskyra kampanjer:


Kampanjerna som åsyftas är Våga Vara Hora samt stoltaslampor.org. Våga Vara Hora skämttipsas jag och Anders Wallner att engagera oss i från Akademin för klassisk kulturkritik. Det Anders skrivit om var den mycket underliga eller snarare chockerande skrivelsen från moderat håll om att ungdomar borde sluta ligga att vara kär - om knullkompisar och hela diskussionen påminner till mångt och mycket om vad som talades om när jag var i högstadieålder. Sexualmoral/iserande har alltid varit i ropet. När argumentet varför den så kallade slappa attityden till sex skulle vara dålig är: sjukdomar så är det som Alexander Chamberland skriver i kommentar till ovanstående blogg;
Ja, könssjukdomar är ett problem, men lösningen heter snarare ?använda kondom? än ?var avhållsam?.

Utöver denna inveckling skrev Åsa Linderholm en mycket intressant artikel rörande klassaspekt som frågan om vem som kan och vem som inte kan tas på allvar i egenskap av slampa - om Carolina Gynning kontra Linda Rosing. Angeånde denna och även panelsamtalet träffade jag Åsa Mattson för en intervju.
I Arenas nya nummer har Karolina Ramqvist skrivit en artikel om slampighet där Carina Rydbergs fantastiska artikel om Frida Muranius-diskussionen citerats.


Frågan är fortfarande om slampigheten är den feministiska strategin eller feminismen i ryggraden strategin för att ta sin plats, ta sin rätt att slampa. Jag säger att det är en blandning. Men oavsett vilket som är fallet är det oerhört tydligt att ämnet faktiskt fortfarande är tydligt brännbart. Vänstern som kallar oss liberalister och konservativa som kallar oss könssjukdomsspridare (Kolla förresten in AMOSO.) Vi har inte sett slutet på slamporna eller på debatten.

Kommentarer
Postat av: sof

jag googlade 'fan skitliv hora luder' o fick upp din blog

2008-01-19 @ 03:07:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback