PIC.

Jag går igenom gamla bilder och drabbas inte av nostalgin utan av hatet mot att jag aldrig stängde dörrarna i tid. Jag raderar bild efter bild och det är egentligen mest sorgligt. Att nöja sig över är att det går framåt. Och att förundras över är hur alla kan bli snyggare hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback