JAG /VET/ HUR MAN VÄNTAR

För närvarande skrivs ingenting. Jag förbereder JIK-prov och jag har två texter i huvudet: om Kroppen, Kroppsligheten och Läkarna, samt om Vietnam. Om en blankblå suv, om att parera trafikolyckorna, om att gråta till kroppen är mjuk, om att aldrig vara den som kommer att hamna på marken.

 Det blev ingen antologi och jag tänker att det är väl lika så bra, det kom ju ändå runt fem inom loppet av ett år och nog för att jag var arg och jag uppskattar känslan, men det får väl vara bra där. Så: jag kommenterade inte Zaremba och jag kommenterade inte diskrimineringslagförslaget. Jag läste det inte, men jag tänker att det verkar bra. Kort sagt, inkludering av könsuttryck och ålder är positivt. Jag undrar vad det kommer att innebära. Den eventuella problematiken ligger i att förlora viktig kompetens iochmed sammanslagningen till endast en diskrimineringsombudsman, yada yada.

Det var inte vad det skulle handla om. Det skulle handla om Jord. /Fast egendom är jord/, mitt favoritcitat. Det skulle handla om sömn och om en evig sjukdom. Om att jag fått en lägenhet, om en soffa i guld, om min mamma, om min saknad, om min kropp och om den nya operationen som jag ev ska göra, om jag vågar ringa akademikliniken för en ny tid.

Det skulle kanske handlat om felprioriteringar. Jag dricker dagens fjärde kopp kaffe med Isak och det snöar och vi funderar på hur man kan göra de privatadministrativa problemen fyrkantigare, mer konkreta. H bekräftade mig som en /mer jobb mindre känsla/person och det är utifrån det vi nu arbetar. Mindre känsla, mer jobb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback